Idag har Rikard och Hilda varit ute och jagat.

Turen innfann sig också.

Hilda fick direkt efter släpp upp en get och killing, drevet buktade runt en stund och efter ca 15 min så ställde geten av killingen, men Hilda fortsatte att jaga geten.

Killingen kände sig säker och gick lungt rakt mot en av skyttarna.

Pang, sa det från farfar Sunes bössa och faktum var att första rådjuret hade fått sätta livet till tack vare Hilda.

Hilda då, jo hon fortsatte en stund till att jaga geten, för att sedan bryta jakten och komma tillbaka.

Tyvärr så blev kameran hemma, så det blev inga bilder tagna.

Måndag den 12/10

Ja, nu har Ambra varit i Tierp ett par dagar. Hon har hunnit med en del på dessa dagar.

Det första stadshunden fick lära sig , var att vara i hundgården.Detta gick absolut mycket över förväntan.

Vi kom hem på onsdag kvällen. Mörkt var det men ut i hundgården och träna.

"Ambra detta är luckan ut. Varsågod och gå ut. Puffa på luckan och gå, den är lätt att öppna.Godiset ligger utanför, ja varsågod.

En liten puff i rumpan, sen så gick hon ut.

Nästa steg i träningen "IN"

" Ambra ta nästa lucka in. Gör på samma sätt. Puffa på luckan. Ja, kom då här är godiset."

Efter lite trugande så tog hon några trevande steg in igen. Vi tränade detta några gånger, sedan så satt det.

Torsdagen tillbringade de i hundgården tillsammans utan några som helst problem.

Det ser tom ut som om hon stortrivs i hundgården.

Så var det dax för Ambra att göra entre´i Tierpsskogen på lördagen.

Vädret var strålande. Solen sken och det var alldeles vindstilla. "Jaktpropaganda"

Rikard Ambra och jag åkte ut till skogen runt 14-tiden. Rikard hade jobbat innan.

Ambra släpptes och det tog inte lång stund innan hon försvann in i en tätning.

Hon var borta i ca 5 min. Fanns ingenting där, så vi gick vidare. Hon följde oss en stund för att senare försvinna in i ungskogen. Efter några min hördes det första skallet från henne.Det dog ut och sedan sa vi "Jaha det blev inte mer" men vi hann inte mer än säga det så började hon att skälla igen. Det varade inte heller så länge. Efter detta så kom hon tillbaka. Det märks att hon är en gammal och klok hund. Det var ju inte någon större ide´att rota där inne. Reder man inte ut det på en gång är det ingen ide´att fortsätta. Vi gick vidare en bit till och ja vad händer tror ni. Jo vi stöter 2 rådjur som försvinner rakt ut förbi det passet som vi var på väg till. Ja så kan det gå ibland.

Ambra skötte sig som hon skulle, så Rikard var nöjd ändå och framförallt så var det en helt underbar dag i skogen.

Sedan så var det Hilda.

Hon har inte varit sig riktigt lik i några dagar. Vi var ju till Sundsvall på utställning, som inte gick så bra. Hon ville absolut inte visa sig, och framförallt inte gå i ringen. Detta är inte alls så som Hilda brukar vara. Hon brukar tycka om att visa upp sig i ringen och gå med lätta steg. Jag kände på mig att det var något som inte var som det skulle, så jag tog kontakt med nin vet. På tisdagen var vi där och då konstaterade min vet att hon hade ett inflamerat muskelfäste i bogen. Hon blev då ordinerad medicin och framförallt vila och ingen jakt på 2-3 veckor. Detta var ju inte så roligt att höra, men det kunde ju ha varit värre. Om man tänker så så blir det lättare att tra motgångar.

Nu då, jo hon är mycket bättre. Börjar bli glad igen går med lätta steg när vi är ute och går. Än så länge får hon bara gå i koppel så att hon inte rusar upp skadan igen. Jag kan bara tala om att hon var sååå sur när inte hon fick följa med till skogen i lördags. Här har matte släpat hem en hund till, till mitt hem, och dessutom så får inte jag följa med till skogen. Kan det bli mer orättvist.