Rondodrevets Hilda

Alla inlägg under november 2009

Av Lena/Carina - 25 november 2009 14:50

Idag har Hilda startat på sitt 3:e drevprov och fick sin 3:e etta. Det vill säga 100%  av startade prov. Själv så tycker jag att bara det är en bedrift att fira. Hur många hundar lyckas med att få tre ettor på tre försök och dessutom bara vara 2 år.


Dagen började allt annat än bra. Regn dimma och jättelågt till "tak". Dvs ingen bra hörbarhet idag. Ja ja det är bara att klä på sig ändå och åka iväg.

Väl på plats så släppte vi direkt vid bilen och Hilda sökte iväg en liten bit, men kom rätt snart tillbaks. Vi började röra oss sakta framåt och Hilda fick en himla fart efter vägen och hoppde sedan in i skogen och fick direkt upp ett djur. Det bar dock iväg direkt, så domaren Bengt Sjösten sa att det var bara att börja gå så vi inte tappar det ur hörhåll. Det borde vända snart tyckte han, men det gjorde det inte. Det bar iväg ut hela tiden, och inte såg vi några spår efter det djur som hon drev heller. Vi gick och vi gick och Hilda kom längre och längre bort.( Tur att man har skaffat en Astro)Inte hade vi henne inom hörbart håll heller. Jag kände att nu är det kört. Idag blir det ingen etta.Det blir en nolla på sin höjd!

Efter ca 45 min så såg vi på Astron att hon hade lagt av och gick på sina bakslag tillbaka. Skönt tänkte jag! När hon var ca 200 m från oss så försökte jag mig på en inkallning. Vad händer JO hon vänder igen och tar samma löpa upp till det ställe som hon bröt på! Jag var inte glad nu och tänkte att nu är det riktigt kört.

Men när det kändes som mest hopplöst så vände hon igen och kom på sina spår igen. Denna gång så ropade jag inte på henne förräns jag hade henne nästan helt inpå oss. Denna gång så kom hon direkt. ÄNTLIGEN!.

Domaren Bengt trot att det var en räv som hon jagade, så det var tur att hon trots allt bröt på den.


Släpp nr två blev betydligt bättre.

Hilda fick upp djuret nästan direkt efter släpp. Denna gång så var det ett helt annat ljud i skällan. Man hörde att nu måste det vara rådjur som hon driver. Mycket riktigt rådjuret sveper förbi oss på ca 60 m efter en kort stund. Hilda låg inte mer än 1-2 min efter djuret. Hon var riktigt tät i sitt skall. Om jag får säga så sjöng det riktigt i skogen. Rådjuret surrade och buktade runt oss hela tiden: vi satt still på i princip samma ställe under hela provtiden. Det var riktigt spännande eftersom hon inte var mer än max600 meter ifrån oss som mest. Plötsligt så säger Bengt att vi ska smyga oss närmare drevet för nu har hon jagat i mer än timmen och ettan är klar. Jag trodde knappt att det var sant när han sa detta. Jag hade ju det första släppet som en stor svart fågel över mig. Jag hade ju som sagt redan givit upp innan vi ens hade släppt. jag måste ha sett ut som ett stort frågetecken för han frågar mig då om jag ville att hon skulle jaga mer. Det ville jag så klart inte, jag menar hade hon sin etta så var jag mer än nöjd.

Då var det det värsta kvar inkallningen!

Hur gick det då: Hilda var inte mer än 100 meter från oss, så jag måste ändå pröva mig på en inkallning. Jag ropade och Hilda tystnade och jag såg på astron att hon kom närmare och närmare. När hon var ca 30 m från mig så bara VÄNDER hon och går ifrån mig. Då höll jag på att bli riktigr skogstokig! Inte två gånget på rad! Men så när hon åter är 100 m från mig så vänder hon och kommer ända fram till mig. Gissa om jag var lycklig då.

Domaren Bengr Sjösten och dagens champion

Domaren Bengt Sjösten och dagens champion!  

Av Lena/Carina - 22 november 2009 12:41

Har nu varit ute på jakt med Hilda och den nya GPS.en Hilda har haft kanon jakter båda dagarna.

Lördagen började med att Hilda fick upp en räv. Rikard och jag såg räven, en fin räv med en riktigt stor och yvig svans, på ca 30 m. den passerad inne i en tät slykant, så det var inte direkt läge att skuta den. Räven gjorde en bukt för att sedan bege sig rakt ut ur såten mot -ja vad tror ni- jo söderforsvägen. Rikard hade full koll på Hilda genom GPS.en Jag fick order att åka ut på vägen och hålla koll  så att jakten inte skulle gå över vägen.

Väl ute på vägen så hörde jag ingenting av jakten. Ringde till Rikard som då meddelade att Hilda hade brutit jakten och kommit tillbaka på sina bakslag.


Rikard och Hilda går vidare och efter en stund så har hon jakt igen. Denna gång så är det ett rådjur. Rikard ringer mig igen och talar om att Hilda jagar och att det ser ut som att det går ut mot vägen igen! Jag står kvar på vägen och passar. Jag hör jakten hur den kommer närmare och närmare, men sedan så vänder jakten och går vidare upp i skogen. Det hela slutar med att det blir en kanonjakt på en stor bock 6-taggare. Två av skyttarna ser bocken på håll, men får inget skottläge.

Telefonen ringer igen och Rikard talar om att jakten går ut ur såten och att den är på väg hem. Han lotsar mig till rätt plats så jag kan bryra jakten innan den går för långt. Detta resulterar i att jag ser Hilda på ett plöje ca 100 m från mig. Jag ropar och försöker mig på en inkallning, och vad händer, jo hon bryter jakten och kommer till mig på inkallning. Är jag förvånad.- Jo mycket. Tänk att hon kom på inkallning under jakt. Det har knappt hänt tidigare.

Tänk om man inte har haft GPS.en jakten har då kanske dragit över Söderforsvägen och hur det gott vet man aldrig.

Av Lena/Carina - 20 november 2009 22:04

Idag var Hilda och jag till Gävle Hund och katt praktik för att göra en ögonlysning inför den planerade valpkullen.

Det gick alldeles lysande. Veterinären tyckte att Hilda hade så fina ögon långt där inne. Det är fantastiskt vad duktiga veterinärerna är idag. De har i princip samma utrustning som man har inom humanvården.


Imorgon är det jakt som står på programmet. Husse har skaffat sig en GPS som skall invigas i morgon, så nu har husse full koll på vad Hilda håller på med i skogen.Hilda på ögonlysning

Av Lena/Carina - 10 november 2009 19:45

Idag har Hilda startat på ett ordinarie drevprov för Östsvenska taxklubben.

Jag, dvs matte var supernervös inför detta prov. Jag ville så gärna att det skulle gå bra idag. Man måste nämligen ha en drevetta på ett ordinarie prov om man satsar på ett championat, och det gör vi ju som sagt.

Vädret var verkligen på vår sida, halvklart och svag vind. Så där lite lagom kallt var det också.


Hilda släpptes som hund nr 2 på dagen.

Vi gick inte så värst länge innan hon fick någon intressant doft i näsan. Vi stannade då till och lät henne söka ut och jobba på det som hon hade på gång. Vi hade då ett öppet hygge framför oss och högst upp på hygget så fick domaren Bertil Larson se en skymt av ett rådjur.

Hilda ringade större och större ute på hugget och det tog inte lång stund förrän hon kom på slag och började väcka och upptaget gick väldigt lungt.

Drevet pågick sedan under 2 timmar.

Domaren sa att Hilda var en mycket duktig hund, trots sin ringa ålder. Om några år när hon har fått ännu mer rutin så kommer ni att ha en kanonhund. Hon är verkligen ett bra ämne.

Dom orden värmde väldigt gott i den stunden, för hur det än är så blir man frusen när man står stilla och bara lyssnar på sin hund. Det spelar ingen roll hur man är klädd, och vad det är för väder.

Hilda släpptes sedan en gång till i en annan såt. Samma sak där. Det tog inte så lång tid innan hon började visa intresse att det var något intressant. Denna gång var det dock inte med samma intesitet. Vi funderade på vad det var som var på gång den här gången. Att det inte var rådjur, det förstod vi ganska snart. Frågan var om det var hare hon hade fått nys på. Rikard misstänkte att så inte var fallet.

Plötsligt så får vi syn på en jättestor Kronhjort på andra sidan av en inäga högt uppe på ett hygge. Då föstod vi att det var det hon kände. Nu skulle det bli spännande att se hur hon ragerade på den.

Mycket riktigt så tog hon an slaget och gick rakt på spårlöpan. Hon stannade till vid ett stort dike och vände sig bakåt och tittade vart vi var. Vi stod ju kvar, och då hoppade hon över diket och fottsatte på löpan. När hon var en bra bit upp på hygget så tvärstannade hon och fick rysligt bråttom tillbaka till oss.

Hjort var inget som föll Hilda i smaken. Vi fick det förklarar att hjort luktar väldigt starkt  och påminner om älg. Hilda är inte alls förtjust i älg, så det var nog helt logiskt att hon inte skulle jaga kronhjort.


Resultatet då: Hilda tilldelades ett första pris med som ovan goda vitsord.

Av Lena/Carina - 1 november 2009 09:01

I går var husse och Hilda ute och jagade, men ibland så går det inte som det ska.


Hilda fick upp ett rådjur ganska direkt efter att hon hade blivit släppt.

Japp tänkte husse, idag blir det en bra jakt. Av en mycket konstig händelse så hörde dom inte jakten i mer än ca 10 min. Jakten drog ut ur såten och gick bara rakt ut. Ja, ja det kommet väll tillbaka om en stund, men det gjorde det inte. Rikard såg på peijlen att dt bara fortsatte i en riktning. Efter ca 1 timme så började alla att bli fundersam vart hunden hade tagit vägen. Detta var inte likt Hilda, att bara dra längre och längre bort, hon brukar alltid vända och komma tillbaka när rådjuren drar på långkör. Dock inte denna gång.

Rikard blev så orolig att han tog bilen och började leta efter henne, han hade inga signaler på peijlen där han stod i skogen. Han visste dock åt vilket håll hon hade dragit åt. Efter en stunds bilåkande så hade han fått signaler igen inga starka signaler men dock. Drevet fortsatte bara längre och längre bort. Rikard fick inen kontakt med Hilda, så det var bara att sätta sig i bilen igen och åka på ett nytt ställe där han trodde att drevet skulle komma. Vid det här laget så var han ca 6-7 km hemmifrån. Ut ur bilen igen och peijla. Signaler igen, denna gång så var det starka signaler. Rikard försökte kalla in Hilda, men fick inen kontakt med henne, utan signalerna blev bara svagare och svagare. Vad gör jag nu tänkte Rikard. Hilda på helt främmande mark och jag har försökt att kalla in henne. Ska jag åka eller stanna kvar. Beslutet blev att åka vidare eftersom inte Hilda vände. Upp på nästa väg, ut och peijla, men denna gång så fick han signaler om pekade hemmåt. Kan det vara så att hon äntligen har brutit och är på väg hem.

Rikard åker nu till baka till det ställe där han hade kallat på henne. Det visade sig att hon redan hade passerat det stället och fortsatt vidare hemmåt. Rikard fortsatte då också vidare hemmåt och tog upp på en väg och peijlade igen för att se att hon fortsatte hemmåt. Nu hade han signaler runtom sig på mycket nära håll. Han kallade på henne igen och efter en kort stuns så får han syn på henne efter vägen.

Rikard blev då så glad över att få se henne igen och jag tror att Hilda blev lika glad över att få se sin husse.

Äventyret varade i  närmare 5 timmar och hon var som längst ca 7-8 km hemmifrån.

Trots att hon var ute så länge och jagade så kunde hon inte komma till ro på kvällen, eller så var hon så glad över att vi alla var samlade. Hennes plats var i soffan mellan Jesper och husse.



Presentation


Lena &Hilda

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

hilda


Skapa flashcards