Idag har Hilda startat på ett ordinarie drevprov för Östsvenska taxklubben.

Jag, dvs matte var supernervös inför detta prov. Jag ville så gärna att det skulle gå bra idag. Man måste nämligen ha en drevetta på ett ordinarie prov om man satsar på ett championat, och det gör vi ju som sagt.

Vädret var verkligen på vår sida, halvklart och svag vind. Så där lite lagom kallt var det också.

Hilda släpptes som hund nr 2 på dagen.

Vi gick inte så värst länge innan hon fick någon intressant doft i näsan. Vi stannade då till och lät henne söka ut och jobba på det som hon hade på gång. Vi hade då ett öppet hygge framför oss och högst upp på hygget så fick domaren Bertil Larson se en skymt av ett rådjur.

Hilda ringade större och större ute på hugget och det tog inte lång stund förrän hon kom på slag och började väcka och upptaget gick väldigt lungt.

Drevet pågick sedan under 2 timmar.

Domaren sa att Hilda var en mycket duktig hund, trots sin ringa ålder. Om några år när hon har fått ännu mer rutin så kommer ni att ha en kanonhund. Hon är verkligen ett bra ämne.

Dom orden värmde väldigt gott i den stunden, för hur det än är så blir man frusen när man står stilla och bara lyssnar på sin hund. Det spelar ingen roll hur man är klädd, och vad det är för väder.

Hilda släpptes sedan en gång till i en annan såt. Samma sak där. Det tog inte så lång tid innan hon började visa intresse att det var något intressant. Denna gång var det dock inte med samma intesitet. Vi funderade på vad det var som var på gång den här gången. Att det inte var rådjur, det förstod vi ganska snart. Frågan var om det var hare hon hade fått nys på. Rikard misstänkte att så inte var fallet.

Plötsligt så får vi syn på en jättestor Kronhjort på andra sidan av en inäga högt uppe på ett hygge. Då föstod vi att det var det hon kände. Nu skulle det bli spännande att se hur hon ragerade på den.

Mycket riktigt så tog hon an slaget och gick rakt på spårlöpan. Hon stannade till vid ett stort dike och vände sig bakåt och tittade vart vi var. Vi stod ju kvar, och då hoppade hon över diket och fottsatte på löpan. När hon var en bra bit upp på hygget så tvärstannade hon och fick rysligt bråttom tillbaka till oss.

Hjort var inget som föll Hilda i smaken. Vi fick det förklarar att hjort luktar väldigt starkt  och påminner om älg. Hilda är inte alls förtjust i älg, så det var nog helt logiskt att hon inte skulle jaga kronhjort.

Resultatet då: Hilda tilldelades ett första pris med som ovan goda vitsord.